Göteborg forts.

Vi passade på att äta (som knappt gick) sen satte vi oss framföt tv:n för att fördriva tiden. Efter 2 timmar kommer läkaren ner och säger att allt hade gått bra, hon sa även att han hade ett litet vattenbråck, men som skulle försvinna utav sig självt. Då var det bara at vänta tills vi fick komma upp till uppvaket. En sjuksjöterska kommer in efter 30 min och säger att vi fick komma upp. Väl där uppe låg han där så fridfullt. Han hade busat lite när de skulle väcka honom, han hade slutat att andas, så de fick ventilera honom. Men efter det var det lungt. Där uppe fick vi sitta och vänta tills han vaknade upp, och när han väl gjorde det. OH MY GOD! vad vår ögonsten var hungrig. Har aldrig sett honom så hungrig, han höll på att äta upp hela min tröja. I den sekunden hade man gärna velat amma.Men som sagt lättare sagt än gjort. När han hade legat på uppvaket i ca 3 - 4 timmar fick han komma ner på avdelningen igen, och det var 24 timmars koll på honom. De mätte hans syresättning i blodet. Vi fick dock inte sova på sjukhuset så framåt kvällen for jag och Erik tillbaka till hotellet och sov där. På lördagen for vi tillbaka till sjukhuset på morgonen, han hade skötts sig hela natten, och de skulle ha koll på honom till 16.00 på eftermiddagen. Allt gick bra. Vi fick lov att ta med oss honom till hotellet och sova med honom där sista natten, och sen bara komma upp och säga hur de hade gått. Men det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. När vi väl var på hotellet började Leo bli tjurig. Till slut skrek han som bara den och hela underläppen darrade. Han var hungrig och ville äta men samtidigt hade han ont. jag ringer upp till sjukhuset och där säger en sjuksköterska att hon hade glömt att ge oss panodilen för vi hann att åka. Hallå!? Hade hon inte kunnat ringa och säga det tidigare? Erik for med ilfart till sjukhuset och hämtade panodilen, Leo lugnade ner sig. Sen kom nästa problem, maten började ta slut och vi visste att hela natten klarar vi inte med det lilla vi hade kvar. Erik fick åka tillbaka till sjukhuset och hämta mer mat. Vi pustade ut och tänkte att nu är allt bra. Men icke! Leo började skrika igen och vi kunde inte proppa i hur mycket panodil som helst. Bara en var 6.e timme. Vad gör vi nu sa jag till Erik? Vi ringde, och till slut åkte alla vi tre in till sjukhuset. Väl där stoppande dom upp någon slags rumpsond och rensade lite. Han hade magknip, vilket är normalt efter en operation. Efter det blev han hur lugn som helst. Erik åkte tillbaka till hotellet och jag och Leo sov över på sjukhuset. Och han sov 6 timmar i sträck! Weehooo! På söndagen hade Erik och jag bestämt att Erik skulle vara tillbaka klockan åtta ungefär, vid 10.00 ringde jag och då hade han försovit sig. Vid 12.30 åker vi ifrån sjukhuset hem till Eksjö igen! ÄNTLIGEN! Väl hemma fick vi mat hos mamma och pappa och vi alla njöt av att vara hemma igen.

Kram / Linda